<3

Och helt plötsligt kommer dessa hopplösa kvällar, då minsta lilla tanke tillbaka till fina england griper tag i mitt hjärta,drar sönder det i tusen bitar och ger mig ögonen fyllda av tårar. Jag vet inte om ni ser det, men på sista bilden blänker mina ögon något sjukt. Historien bakom dessa tårar är lång. Från att ha åkt tre veckor tillbaka i tiden och bara känt en enda person, josefin, till att tre veckor senare, ha knytit massor med nya band med massor av nya människor som jag till och med kunde kalla familj där nere är en gåva många önskar sig. Jag saknar att kunna sitta på bussen och snacka med Albin om helt konstiga saker och skratta åt nada, springa till bussen med hjärtat upp i halsen och gråta av skratt för att det varje dag är exakt samma visa,åka ner till city och veta att alla som man saknar efter två sekunder sitter där och väntar på en. Saknaden är nog det värsta. Finns så många jag vill träffa, men inte har möjligheten till att träffa. Sverige är ett stort land vilket leder till att dessa underbara människor är väldigt utplacerade runt om i landet. Vad lätt allting vore om alla fanns just precis här, som förut. Usch. Saknar det bara så mycket just ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0