Det tog så lång tid att bli ung

Ser ni vem denna tjej är på denna bild? Japp. It's me. Fast för väldigt många år sedan. Här var jag tio år. Hade ingen aning om vad som väntade i framtiden och i mitt liv. För nu sitter jag här, 16 år, och kan bara blicka tillbaka på saker jag saknar, som jag önskar jag gjort mer av. Ibland nästan skrämmer det mig, med tanke på hur bråttom man har att bli ung. Att bli äldre. Vuxen. Ibland önskar jag bara att jag kunde fått stannat upp bara för en dag den tiden då full handlade om att man var full i magen av all mat och inte alkohol, eller kärlek betydde en kram och inte sex och allt vad det nu kunde vara, och att liv handlade om att skratta, leva och göra allt man ville utan att dömas, inte ett liv som går ut på vem som ser bäst ut, vem som kommer längst med betygen eller vem som skakar rumpa bäst av alla brudar på en fest. För den tiden, saknar man otroligt mycket idag. Kramar som gjorde att man glömde bort varenda jäkla bekymmer, skratt som gjorde att det enda man tänkte på var glädje och små ord som ''förlåt'' gjorde en att förlåta efter bara någon sekund. När man växer upp blir alla dessa sammanhang mycket starkare och ett förlåt är inte bara ett ''förlåt'', utan att det då krävs tålamod och att reparera saker och låta allt ta sin tid. Har bara fått en liten minidepp-period då jag önskade att allt inte skulle behöva vara så svårt. För visst kan alla som läst denna text, hålla med om att tiden som liten (i nästan allas fall) ses som den bästa tiden? Kanske bara jag. Men vore härligt att få radera alla onödiga tankar, behöva stå på tå igen för att nå upp till mammas axlar och somna i soffan då man vet att pappa bär in en till sängen igen, åtminstone en gång till. Men det är ju detta som kallas livet. Saker och ting förändras exakt varenda sekund. Så äre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0