Night-thoughts

 
Jag vet inte riktigt vad som hände där på vägen. För ett år sedan stod jag där helt oskyldig, löften som lovades hållas och saker man endast delade med dom närmsta. Idag är allting annorlunda. Det finns så mycket människor som jag har kommit överrens med längre bak i tiden, att det här, det kommer vara föralltid. Men det vet vi alla, att saker och ting aldrig gör. Ingenting varar förevigt. Människor som jag pratade med varje dag och som betydde livet för mig kanske man nu bara pratar med ibland. Löften som aldrig höll. Föralltid som blev dåtid. Vänner som splittrades. Olycklig kärlek som blev fin kärlek och saker och ting som växte ifrån varandra. 

Mycket känslor på en och samma kväll/natt. Måste väl erkänna att jag kan sakna den där tryggheten ibland. Sakna att springa i skolkorridorerna med mina bästa vänner och skratta åt helt meningslösa saker. Få gå sista året i nian och fortfarande få vara barn. Att slippa veta vad ångest och saknad är. Vad sjutton hände där på vägen? När hann jag växa upp? Var försvann den fina värdefulla tiden? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0